En vecka senare

En vecka senare hade det snöat oavbrutet i tre dagar och nejlikroten bidar sin tid, övertäckt av snö.

Nu vaknar ogräsen

Det är bara i början av februari och isen ligger fortfarande i förrädiska klumpar på trottoaren här i förorten. När jag hämtar tidningen på morgonen måste jag hålla mig i träd och buskar för att inte halka. I backen har snön sjunkit ihop och man börjar ana tuvor av gräs. De gamla spåren av rådjur och hare avtecknar sig tydligt i snön. I solen mot husväggen kan man ana de första snödropparna i den hårda marken. Men tro inte att de är först! En grön och fräsch planta av mitt hatobjekt nummer ett - nejlikroten - har övervintrat och kommer att blomma och sprida sina frön till sommaren, om jag inte hackar bort den (vilket jag troligen kommer att göra). Läs gärna mina förra inlägg om nejlikroten från förra året.

I alla fall ser jag det som ett tecken att min blogg också måste vakna ur vintervilan. I alla fall lite långsamt....

Vintervila

Nu vilar trädgården och bloggen tills vårsolen väcker ogräs och andra blommor.

Höst i trädgården

Nu har alla blad fallit från träden. Äpplenena sitter kvar till glädje för trastarna som kalasar uppe bland grenarna. Lika många äpplen ligger på marken. Senare i vinter kommer koltrasten att ha glädje av dem, så de får ligga kvar. Höstastrarna hann inte slå ut innan kylan kom, de står fortfarande gröna men utan blommor, i den i övrigt nedklippta rabatten. Ljusgröna och friska är däremot förstaårsskotten på skelörten och nejlikroten. De laddar upp för att sprida sig nästa år. Det är troligen nu som man bör gräva upp dem, men vem vill ligga på knä i trädgårdslanden den här årstiden. Och det är väl det de vet ....

Aronia - det nygamla innebäret

Aronia har odlats i Sverige som prydnadsväxt och häckväxt i ca 20 år. På hösten är bladen vackert röda och gula och på praktexemplar av busken hänger bären som vindruvsklasar.

På senare år har aroniabäret blivit populärt och används i hälsodrycker, hälsopulver och kosttillskott, som säljs i livsmedelsbutiker och hälsokostaffärer, eftersom man har kommit fram till att aronia innehåller väl så många nyttigheter som importerade varianter . Aroniabäret innehåller förutom antioxidanter mycket C-vitamin och en del B-vitamin, E-vitamin, karotener, järn och kalcium. Bären har en något fadd smak, som anses bli bättre då bären blivit frostnupna.

På www.kokaihop.se har jag hittat ett recept på aroniasylt/marmelad, som låter gott. Min svägerska Asta har naturligtvis prövat att göra rådricka på aroniabär, men hon tyckte inte att det var någon höjdare. Aroniabären kan också torkas (som rönnbären) och användas i müsli eller i brödbaket.



Aroniasylt/marmelad

1,5 liter aroniabär
3 dl vatten
6 dl socker
3 tsk vaniljsocker
3 st stjärnanis
2 st kanelstänger
saft av 1 citron

Hetta upp bär och vatten och låt koka på svag värme tills bären går sönder, ca 20 minuter. Blanda vaniljsockret i sockret och rör ned i grytan. Tillsätt stjärnanis, kanel och citronsaft. Låt koka tills det blir lite simmigt, ca 20 minuter. Häll upp på ren burk och låt sylten stå minst en vecka innan den avnjutes.

Gröna tomater

Tomaterna i växthuset hann inte blir röda innan det blev för kallt (De flesta var större än dem på bilden, men jag glömde fota!). Brukar göra marmelad av den sista gröna skörden, den här gången ur minnet, och den blev bra ändå. Någon kanske tycker att det är lite mycket socker, men jag tycker att det krävs för att det ska smaka marmelad. Jag ”fuskar” också alltid och används syltsocker (med pektin i) så behöver jag inte bekymra mig för att den inte ska bli tillräckligt fast. Den här gången kompletterade jag med citroner för mer smak. Någon gång har jag använt strimlad färsk ingefära istället, jättegott det också.

1 kg gröna tomater
3 citroner
1 kg syltsocker
3 dl vatten

Hacka tomaterna i små bitar. Skala citronerna (enbart det gula som är utanpå ska vara med) och finstrimla skalen. Skär citronen i skivor och skär bort det vita runt om. Skär resten i småbitar. Inga kärnor med. Lägg i en gryta tillsammans med vatten och socker. Koka upp och låt koka kraftigt i 15 minuter. Skumma under tiden. Klart!

Jättebalsamin igen

Jättebalsaminen är inte alls lika vacker längre. De sprängfyllda frökapslarna är färdiga för anfall. Om man bara så nuddar vid växten sprickar kapslen och man blir bombarderad av fröna. Nästa vår kommer jag att behöva plocka skott i rabatter, gräsmattor, mellan stenplattor, i krukor, jordpåsar och kompost.

Rönnbär och nypon - antioxidanter och C-vitamin

När Asta var liten fick hon lära sig att äta 2-3 rönnbär om dagen vintertid. Detta skulle räcka för att täcka hela C-vitaminbehovet och därmed förebygga förkylning. Asta brukar numera torka rönnbären och blanda i sin hemgjorda müsli:

Plocka fina rönnbär (behöver inte vara frostnupna) och skölj rikligt. Bred ut på handdukar och låt dem ligga och torka i ett torrt rum. De blir bäst om de får självtorka, vid torkning i ugn kan de bli svarta och fula.

Själva brukar vi göra rönnbärssgelé av bären från vår egen lönn. Men då bör bären vara frostnupna, antingen på naturligt vis (men då kan fåglarna, som också väntat på detta, hinna före), eller genom att lägga dem i frysen ett dygn. Godast blir gelén om man blandar rönnbären med lite äpplen.

2 liter mogna, rensade rönnbär
3-4 stycken syrliga äpplen
7,5 dl vatten
9 dl socker per liter avrunnen saft

Koka rönnbär och äpplen i vattnet på svag värme i ca 10 minuter. Låt självrinna genom silduk ca 30 minuter. Mät upp saften och koka den i 5 minuter. Tillsätt sedan sockret under omröring tills det löser sig. Koka sedan gelén utan omröring i 10-15 minuter. Skumma väl.

Rönnbär innehåller mycket antioxidanter, vitamin C och vitamin E. Förr ansågs rönnbär vara verksamt mot njursten och skörbjugg.

Även nypon är fulla med C-vitamin och har i alla tider används för att förebygga förkylning, mot vårtrötthet, depression, ledvärk och skörbjugg. Att nypon ansågs hjälpa mot depressioner har med dess höga magnesiumhalt att göra. 100 g nypon innehåller 240 milligram magnesium och vårt dagsbehov är ca 300 milligram.

Gör nyponsoppa, nyponte, torka nypon till müslin eller sylta nyponen. Av min väninna Marianne fick jag syltade nypon i en söt burk och sist i texten kommer hennes beskrivning av tillverkningen.

Alla slags nypon går att använda. Nyponen av t ex Hansarosen (Rosa Rugosa) som finns i många park- och trädgårdshäckar fungerar bra. De är dessutom stora och det är förhållandevis lätt att rensa ur de håriga nötfrukterna (”klipulvret”). Hansarosens kronblad kan förresten torkas och smulas ned i müsli eller yoghurt. Kronbladen lär också innehålla antioxidanter.


Syltade nypon (foto och beskrivning: Marianne Grape)
500 g nypon
Lag (3 dl):
¾ dl 12 % -ig ättikssprit
3 dl socker
4 kryddnejlikor
1 bit hel kanel
(eller fördubbla receptet alltefter ork)

Snoppa nyponen. Ta bort skaften och klyv frukterna på längden (jag gjorde det på tvären). Skrapa ur kärnorna med hjälp av en tesked (jag tog en liten smörkniv med rundad topp). Skölj nyponen mycket väl.
Koka upp ingredienserna till lagen. Lägg i nyponen och låt dem koka sakta 10-15 minuter. Nyponen ska bli glansiga och nästan genomskinliga.
Lägg nyponen i små glasburkar.
Koka upp lagen på nytt efter någon dag och häll den het över nyponen. Lagen måste täcka helt. Tillslut burkarna genast. Förvara dem svalt. Färdiga efter 3-4 veckor.

Söt liten ört eller ett ogräs?

Den här söta lilla växten har spontant kommit upp alldeles i kanten av trädgårdsgången. Via floran och forumkontakter på www.odla.nu har jag försökt komma fram till vad det kan vara och det är troligtvis en hybrid mellan en strimsporre och en gulsporre. Namnet strimsporre syftar på den strimmiga blomkronan, vilket syns tydligt på min växt. Från gulsporren har den fått en gul fläck på "överläppen". Den liknar också småsporren, som dock ska ha klibbiga blad och det har inte mitt exemplar. Jag hade aldrig ens hört dessa namn förut!
Nu har jag bestämt mig för att det är en ört och inte en "oört" (ogräs) och den får vara kvar ett tag.

Såpnejlika - sprider sig också som ogräs

Såpnejlika är en klassisk torparväxt som finns dokumenterad i Sverige sedan 1700-talet, men som nu oftast förekommer förvildad. Där jag bor hittar man såpnejlikan i stora bestånd utanför trädgårdarna vid trottoarkanten och på ödetomter. Jag tyckte den såg fin ut och drog upp några plantor som jag satte i rabatten, något som jag ångrade när den sedan snabbt spred sig med sina greniga jordstammar och tog över och skrämde bort de övriga växter som var planterade där. Detta var några år sedan och jag rycker fortfarande upp enstaka plantor, när de visar sig på våren. Jag har planterat om några i ett skräpigt hörn av trädgården, nära utfarten, och hoppas på att de ska sprida sig lika bra där.

Växten är lätt att känna igen, även som förstaårsplanta, då den inte blommar. Bladen har parvisa ljusgröna blad med tre tydliga längsgående nerver. Blommorna sitter i täta knippen i toppen av växten och har ett rörformigt foder. De kan vara rosa eller vita och luktar gott.

Såpnejlika har använts som läkeväxt mot gikt och gulsot och för att rena blodet men också som tvättmedel och schampo. Hela växten innehåller saponider (ett ämne som ger lödder i vatten). Konservatorer använder fortfarande såpa gjord på såpnejlika för att göra ren känsliga textilier.

Riv rot av såpnejlikan (1-2 msk) och häll över 5 dl kokhett vatten. Låt stå och dra några timmar. Sila av. Dekokten kan sedan användas som tvättmedel eller hårschampo. Enligt sajten www.shenet.se kan man med ungefär samma recept göra en lösning som baddas på acne och andra hudutslag.