onsdag 23 juni 2010

Nu blommar nejlikroten


Nu är det dags att se upp med nejlikroten (se tidigare hatiska inlägg). Den blommar någon dag och sätter sedan igång med att bilda fröställningar, som redan innan de mognat sprider sina illvilliga, krokiga frön genom att fastna på djur och människor.

måndag 14 juni 2010

Hjärtansfröjd (citronmeliss)


”Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!”

Att denna sommarvisa skulle vara en gammal folkvisa med det dolda budskapet att nämnda växter kan användas för att framkalla en abort, har man ju hört talas om. Men enligt Ingvar Svanberg (som är forskare i entobiologi = studier av människans bruk och föreställningar om växter och djur) är detta dock en myt som uppstod på 70-talet. Och visan är inte ens en gammal folkvisa …

Citronmeliss (Melissa officinalis) är i alla fall det officiella namnet på växten. Benämningen hjärtansfröjd härrör troligen från det faktum att den ansågs vara stärkande för hjärtat och kunde fördriva melankoli och lugna nerverna. Inte nog med det – citronmeliss ansågs också hindra åderförkalkning och bevara ungdomlighet! Växten kallas också bisuga, eftersom den ofta odlas som bifoderväxt.

Tidigare hade jag citronmeliss som övervintrade i ett, numera av hallonsnår övervuxet, kryddträdgårdsland. På senare år brukar jag istället köpa en liten kruka citronmeliss (brukar finnas i livsmedelsbutikerna) på våren och plantera i en stor låda, där jag också har andra krydd- och köksväxter. I soligt läge växer den sig riktigt stor under sommaren.

Citronmeliss används för sin citronsmak i sallader, i efterrätter och till grönsaksrätter. Citronmeliss passar också bra till fisk och fläskkött. Bladen läggs till i slutet av matlagningen för att inte smaken ska förstöras. Citronmeliss är bäst färsk, men kan också frysas och torkas (fast jag har upplevt att aromen försvinner ganska fort, i alla fall efter torkning). Trevligt är att frysa in färska blad i istärningar och sedan använda till drinkar eller saft.

Enligt sajten Nyfiken vital är te på citronmeliss en välkänd hjälp vid feber genom att örten förstärker svettning. Så här skriver de om tillagningen:

Citronmeliss utövar sin effekt i liten mängd. Ett te av 1 - 2 teskedar är lagom. Koka vattnet och lägg i bladen efteråt. Låt dra under lock tio minuter.

tisdag 8 juni 2010

Våtarv

"Måste man skaffa höns?"


Våtarv enligt uppgift jordens vanligaste ogräs, som trivs på skuggiga platser och på fuktig, näringsrik jord. Har man mycket våtarv kan det tyda på att jorden har för hög kvävehalt. Vårarv är ettårig men gror både vår och höst och kan blomma året om under milda vintrar. Den pyttelilla blomman är vit med rödaktiga ståndare och liknar en stjärna. (Latinskt namn är Stellaria media). Mellan våtarvens bladpar sitter små, små hår som växten använder att fånga upp och bevara fukt med, så att den håller sig fuktig och spänstig. Vårarv sprider sig med frön och med rotstumpar. Lösrivna stjälkar som får ligga kvar på marken kan lätt gro fast igen.

Själv har jag inte några problem med våtarv, men enligt debatten i diverse trädgårdsforum kan den ta över hela jordgubbsland och gräsmattor, om man inte håller efter den kontinuerligt. En desperat odlare frågade om han skulle vara tvungen att skaffa sig höns för att få bukt med den. Våtarv är mycket riktigt populär hos småfåglar och kycklingar och på engelska heter den chickweed.

Våtarv är mycket rik på vitaminer och mineraler (framförallt C-vitamin och järn) och kan med fördel också ätas av människor. Sköljd och hackad i sallad, kokt som grönsak, som stuvning eller som ingrediens i soppa (tillsammans med potatis, tomat eller annat).

I boken Herbs for the body – Herbs for the soul rekommenderar Esmeralda Meneses (en engelsk dam som byggt upp en örtagård i Funchal på Madeira) våtarv för alla slags hudutslag inklusive acne och psoriasis. Fast jag vet inte om man ska tro på henne, för själv hade hon stora röda utslag på kinderna …

Recept på hennes Chickweed Salve:
En kopp våtarv och en kopp olivolja blandas. Hetta upp och värm i en timme i en kastrull. Sila och lägg i två matskedar bivax. Rör om medan blandningen svalnar, så att den tjocknar.

tisdag 1 juni 2010

Lomme


Ett ganska obetydligt ogräs som finns på fler ställen i trädgården än man tror, när man börjar titta efter. Den är ett av de vanligaste ogräsen i hela Norden utom i fjälltrakterna.

Lomme kallas också taskegräs eller pungört och namnet kommer av fruktskidans form som liknas vid en lomme (pung eller väska på gammalsvenska). Också det latinska namnet Capsella bursa-pastoris (fåraherdens väska) syftar på detta, och engelskans Shepherd´s purse är en direktöversättning. Enligt min syster, som är gift med en gotlänning, är lomme på gotländska = ficka.

Lomme har ett tydligt tandat (lite likt maskrosen) rosettblad vid basen av växten och en upprätt, ibland grenig, stjälk. Den är i princip ettårig, men kan blomma och sätta frö året om. Plantor som grott på hösten övervintrar med bladrosetten och blommar tidigt. Lommen sprider sig enbart med frön och eventuellt kvarblivna rötter blir inte nya plantor. Den är ganska lätt att rycka upp för hand.

Lomme användes förr som ett medel mot frossa. Ett annat användningsområde verkar ha varit som avföringsmedel (fröna) och som blodstillande medel (krossade frön eller lommetinktur = lomme blandad med alkohol).

Henriette Kress (örtterapeut) förslår på www.henriettesherbal.com att man använder lomme som bladgrönsak i sallad eller gör en soppa av lommebladen enligt nedan.

Koka en liter grönsaksbuljong, sätt till 2-3 dl hackade färska lommeblad, 1 tsk hackad ingefära, 1 tsk sojasås, 1 tsk solros-, ryps- eller olivolja, salt, peppar, och låt soppan sjuda i 10 minuter. Red med en riven rå potatis, låt sjuda ännu 5 minuter, och servera. Garnera med mycket finhackad persilja.

torsdag 27 maj 2010

Hundkäx


Hundkäx (också kallad hundloka) är inte bara ett skirt och vackert blommande ogräs som passar som utfyllnad i försommarbuketterna utan faktiskt också en växt med högt energivärde . Hundkäx anses om en av de fjorton viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation (Handbok Överlevnad, Svenska Armén).Unga blad kan användas i matlagning som spenat. Roten, som smakar bäst i maj-juni då sockerarter bildas, ska kokas i små bitar (minst 45 minuter för att den bittra smaken ska försvinna) och kan användas i soppa. Roten liknar en morot och luktar och smakar också (urlakad) lite som morot eller palsternacka. Om man gnuggar bladen på de exemplar som ännu inte blommat luktar de också svagt av morot.

Detta är viktigt att veta för att inte förväxla hundkäx (om man nu skulle behöva äta den) med vildpersilja, sprängört eller odört som är mycket giftiga. Odörten och sprängörten luktar kvalmigt, och vildpersiljan luktar lök. Den senare har också, till skillnad från hundkäx, smala nedåtriktade blad under varje blomflock.

Det låter som om det är bäst att inte äta hundkäx om man inte måste. Använd blomman i buketter eller bladen till växtfärgning av ullgarn. De ger en klar gul eller gröngul färg. Vill man hellre bli av med den måste alla rotdelar grävas upp och blommorna klippas av innan de fröar.

”Käx” kommer från det fornsvenska käxe som betydde hake eller krok och syftar på de taggiga fröna . Detta är en variant som jag har läst. En annan är att käx skulle betyda stump eller tapp. ” Hund” i förleden antyder att växten inte var så populär i det gamla bondesamhället (De svenska växtnamnens ABC).

tisdag 18 maj 2010

Nässlor och vitplister



Nässlor innehåller många olika vitaminer och mineraler och det är ju inte ett okänt faktum att de späda nässlorna är användbara i matlagningen på olika sätt. Min svägerska Asta, som använder det mesta som finns i naturen i matlagningen, har följande tips.

Stuvade nässlor
Skölj nässlorna noga och förväll genom att slå på lite vatten och koka en kort stund.
Hacka eller mixa, vattnet behöver inte slås bort.
Vispa ihop en redning av lite mjöl och mjölk, som slås ned under omrörning med spisen på svag värme. Krydda med salt och t ex mejram.
Används i stället för spenat i pajer, crêpes, omelett eller lasagne. Stuvningen kan frysas ned i små frysförpackningar för senare användning.

Torkade nässlor
Torka på handdukar, öppet och torrt i 1-2 veckor eller ”tvärställ” in i ugnen. De blir då lite mörkare än vid lufttorkningen.( I ett annat recept har jag sett instruktionerna – torka i 50 gr i ugnen med ugnsluckan öppen i 5-6 timmar).
Används i müsli eller i degen vid brödbak.




Tar man fel och får in lite vitplister bland nässlorna gör det inte så mycket. De är goda och nyttiga de också.



Brännässlor har ett ganska grunt rotsystem och är lätta att rycka upp. Följ förgreningarna fram till ”moderplantan” och se till att alla rotbitar följer med. Använd renset i komposten (utom fröställningarna, de kan gro där) eller lägg i en hink vatten och låt stå tills det börjar lukta lite illa. Använd som gödning till tomater och andra plantor

Något som egentligen är godare och mildare än både spenat och nässlor är enligt Asta svinmålla

Soppa eller stuvning på svinmålla görs på samma sätt som stuvade nässlor enligt ovan. Red av till önskad tjocklek. Soppan äts med ägghalvor och/eller lite yoghurt eller crème fraiche, som kryddas upp med timjan, basilika eller rivna äpplen och klickas i soppan

söndag 16 maj 2010

Skelört


Trädgårdens fulaste ogräs?

Skelörten är en hårig flerårig ört, som kan bli nästan en meter hög. Stjälken har en gulröd mjölkaktig växtsaft, som märks särkilt när man försöker dra upp den och stjälken istället bryts av. Extrakt av växtsaften användes förr mot skelögdhet och olika ögonsjukdomar och till att fräta bort vårtor med. Namnet är dock enligt De svenska växtnamnen ABC (Ingvar Svanberg) en folklig omskrivning av det latinska namnet Chelidonium.

Skelörten blommar sedan med gula blommor i flocklika ställningar under juni till augusti, men är även då ganska ful. Hos oss växer den mest under en stor gran som vi har på tomten och då är rötterna också ganska grunda och den är lätt att dra upp. Växten är giften, särskilt roten, och växtsaften kan verka irriterande. Jag ska dock erkänna att jag, innan jag visste detta, lät de mindre barnbarnen roa sig med att dra upp alla skelörtar under granen. De blev gulröda om händerna, men några andra men fick de inte.

onsdag 12 maj 2010

Kirskål



Att döma av frågorna om ogräs i diverse trädgårdsforum är kirskålen den som trädgårdsägare har mest problem med. Och det finns uppenbarligen inga helt säkra sätt att bli av med den. En klen tröst är att jorden lär vara näringsrik där kirskålen vill växa. Här är några förslag till sätt att bekämpa den och använda den.

Kvävning
Fungerar dock bara om kirskålen inte växer i en rabatt som man vill ha kvar. Några säger att man ska lägga ett 3-5 cm lagar våta dagstidningar över platsen där kirskålen växer och därefter lägga på ett 10 cm tjockt jordlager. Där kan man sedan så t ex gräs eller marktäckande växter. Andra, som har prövat detta, säger att kirskålen ändå kommer upp när tidningarna förmultnat. Man kan också täcka med tjock svart plast, som ska ligga kvar i minst två år.

Utmattning
Kirskålens rötter är beroende av sina blad för att få näring. Om man ständigt plockar bort varje blad man ser i rabatten, försvinner kirskålen så småningom. Det är det sätt jag använder och det blir faktiskt mindre och mindre kirskål för varje år. Kirskålen har små vita blommor i flockställningar och skulle den ha kommit så långt måste man naturligtvis hindra den från att gå i frö.

Uppryckning och konkurrens
I början av våren när jorden är fuktig är det ganska roligt att försöka rycka upp kirskålen. Det ger en viss tillfredsställelse att få ett grepp i rotförgreningen och se hur rötternas utlöpare följer med. Ett sisofysarbete dock, som bara är roligt och meditativt i början av säsongen, minsta lilla rotbit som blir kvar ger upphov till en ny planta. Detta fick vi ytterligare bevis för när min man lade kantstenar på grusgången, som gränsar till den rabatt där kirskålen hittills stannat. Lite jord från rabatten följde med till gräsmattan på andra sidan, och vips började det växa kirskål även där. Men där tror jag att jag hållit den i schack med utmattningsmetoden. I rabatten växer i övrigt bl a lysning, som också sprider sig som ogräs (kallas inte för inte ”byskvaller” i Småland), och jag tycker mig märka att det är mindre kirskål där lysingen etablerat sig. Om det är lysningens rotsystem eller det täta bladverket som gör det vet jag inte. Jag har också läst att jätterams, sockblomma och mexikansk tagetes ska kunna konkurrera ut kirskålen.

Användning
Tidigt på våren har jag krokus och scilla i samma rabatt och kirskålen bildar faktiskt en snygg, grön inramning till lökväxterna …. Så jag är lite kluven. En kompis till mig gjorde också förra våren en väldigt fin födelsedagskrans med vitsippor och kirskålsblad.

Annars kan man använda kirskålen istället för spenat i pajer (se föregående recept med löktraven), stuvad, i en omelett eller äta den rå. Hackad kirskål kan också blandas i degen när man bakar bröd. Ärligt talat tycker jag inte att det smakar så mycket mer än ”grönt” om kirskålen. Det är det man tar med i övrigt i tillagningen som ger smak. Plocka kirskålen när den just har kommit upp och de späda bladen är lite glansiga.

Enligt boken ”Vilda växter som mat och medicin” av Stefan Källman innehåller kirskål:
56 mg C-vitamin/100g
24,8 gram Glukos/fruktos/100g
3,3 gram Sackaros/100g
8,9 gram stärkelse/100g
37 gram totala kolhydrater/100g
224,9 gram protein/100g


PS. Bilden är tagen i skogen, inte i trädgården.

måndag 10 maj 2010

Löktrav


Nu växer ogräsen så det knakar och ska man äta dem ska de oftast vara späda. Löktraven är en av de ätbara. Den är tvåårig, och plantan är lätt att känna igen med sina hjärtliknande blad, ibland lite rödaktiga i toppen av växten. Den är också lätt att dra upp med roten. Löktraven kan bli upp till en meter hög och blommar med vita blommor. Fröställningarna är långa och smala och när löktraven kommit så långt i sin utveckling ser den verkligen skräpig ut. Mitt exemplar vid komposttunnan fick vara kvar förra året för att jag skulle kunna fotografera utvecklingen.

Enligt Den Virtuella Floran (http://linneaus.nrm.se/flora) såldes löktraven förr på apoteken som Alliariae herba och användes mot andtäppa och som urindrivande medel.

Om man krossar bladen luktar de svagt av vitlök och det finns massor av recept på löktrav på nätet. Den här pajen, som kommer från http://recept.nu, har jag själv provat. Jag kompletterade med lite späd kirskål och gräslök och serverade den som ”Ogräspaj”. Den blev riktigt god, men det beror nog faktiskt också på övriga ingredienser.

Potatispaj med löktrav (Kock: Renée Voltaire, TV-program: Äntligen trädgård)

Gör en pajdeg enligt traditionellt recept och förgrädda i ugnen i 200 grader i 10 minuter.
Övriga ingredienser:
5 dl löktrav
2 dl kokta delade färskpotatisar
1 paket fårost
4 soltorkade tomater
4 ägg
5 dl mjölk
några nypor havsalt
några drag med svartpepparkvarnen
lite olja till stekning

Skölj löktraven och fräs den snabbt i lite olivolja. Fördela potatisen i botten på det förgräddade pajskalet och lägg på löktraven. Smula över fårosten och lägg på tomaterna. Salta och peppra. Vispa samman äggen och mjölet i en bunke och häll stanningen över pajen. Grädda i 40 minuter i 200 grader.

söndag 9 maj 2010

Nejlikrot 2


Så här kommer blomman att se ut. Rätt söt i sommarbuketten, men låt den inte gå i frö...