Våtarv enligt uppgift jordens vanligaste ogräs, som trivs på skuggiga platser och på fuktig, näringsrik jord. Har man mycket våtarv kan det tyda på att jorden har för hög kvävehalt. Vårarv är ettårig men gror både vår och höst och kan blomma året om under milda vintrar. Den pyttelilla blomman är vit med rödaktiga ståndare och liknar en stjärna. (Latinskt namn är Stellaria media). Mellan våtarvens bladpar sitter små, små hår som växten använder att fånga upp och bevara fukt med, så att den håller sig fuktig och spänstig. Vårarv sprider sig med frön och med rotstumpar. Lösrivna stjälkar som får ligga kvar på marken kan lätt gro fast igen.
Själv har jag inte några problem med våtarv, men enligt debatten i diverse trädgårdsforum kan den ta över hela jordgubbsland och gräsmattor, om man inte håller efter den kontinuerligt. En desperat odlare frågade om han skulle vara tvungen att skaffa sig höns för att få bukt med den. Våtarv är mycket riktigt populär hos småfåglar och kycklingar och på engelska heter den chickweed.
Våtarv är mycket rik på vitaminer och mineraler (framförallt C-vitamin och järn) och kan med fördel också ätas av människor. Sköljd och hackad i sallad, kokt som grönsak, som stuvning eller som ingrediens i soppa (tillsammans med potatis, tomat eller annat).
I boken Herbs for the body – Herbs for the soul rekommenderar Esmeralda Meneses (en engelsk dam som byggt upp en örtagård i Funchal på Madeira) våtarv för alla slags hudutslag inklusive acne och psoriasis. Fast jag vet inte om man ska tro på henne, för själv hade hon stora röda utslag på kinderna …
Recept på hennes Chickweed Salve:
En kopp våtarv och en kopp olivolja blandas. Hetta upp och värm i en timme i en kastrull. Sila och lägg i två matskedar bivax. Rör om medan blandningen svalnar, så att den tjocknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar