Hundkäx

Hundkäx (också kallad hundloka) är inte bara ett skirt och vackert blommande ogräs som passar som utfyllnad i försommarbuketterna utan faktiskt också en växt med högt energivärde . Hundkäx anses om en av de fjorton viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation (Handbok Överlevnad, Svenska Armén).Unga blad kan användas i matlagning som spenat. Roten, som smakar bäst i maj-juni då sockerarter bildas, ska kokas i små bitar (minst 45 minuter för att den bittra smaken ska försvinna) och kan användas i soppa. Roten liknar en morot och luktar och smakar också (urlakad) lite som morot eller palsternacka. Om man gnuggar bladen på de exemplar som ännu inte blommat luktar de också svagt av morot.

Detta är viktigt att veta för att inte förväxla hundkäx (om man nu skulle behöva äta den) med vildpersilja, sprängört eller odört som är mycket giftiga. Odörten och sprängörten luktar kvalmigt, och vildpersiljan luktar lök. Den senare har också, till skillnad från hundkäx, smala nedåtriktade blad under varje blomflock.

Det låter som om det är bäst att inte äta hundkäx om man inte måste. Använd blomman i buketter eller bladen till växtfärgning av ullgarn. De ger en klar gul eller gröngul färg. Vill man hellre bli av med den måste alla rotdelar grävas upp och blommorna klippas av innan de fröar.

”Käx” kommer från det fornsvenska käxe som betydde hake eller krok och syftar på de taggiga fröna . Detta är en variant som jag har läst. En annan är att käx skulle betyda stump eller tapp. ” Hund” i förleden antyder att växten inte var så populär i det gamla bondesamhället (De svenska växtnamnens ABC).

Nässlor och vitplister

Nässlor innehåller många olika vitaminer och mineraler och det är ju inte ett okänt faktum att de späda nässlorna är användbara i matlagningen på olika sätt. Min svägerska Asta, som använder det mesta som finns i naturen i matlagningen, har följande tips.

Stuvade nässlor
Skölj nässlorna noga och förväll genom att slå på lite vatten och koka en kort stund.
Hacka eller mixa, vattnet behöver inte slås bort.
Vispa ihop en redning av lite mjöl och mjölk, som slås ned under omrörning med spisen på svag värme. Krydda med salt och t ex mejram.
Används i stället för spenat i pajer, crêpes, omelett eller lasagne. Stuvningen kan frysas ned i små frysförpackningar för senare användning.

Torkade nässlor
Torka på handdukar, öppet och torrt i 1-2 veckor eller ”tvärställ” in i ugnen. De blir då lite mörkare än vid lufttorkningen.( I ett annat recept har jag sett instruktionerna – torka i 50 gr i ugnen med ugnsluckan öppen i 5-6 timmar).
Används i müsli eller i degen vid brödbak.




Tar man fel och får in lite vitplister bland nässlorna gör det inte så mycket. De är goda och nyttiga de också.



Brännässlor har ett ganska grunt rotsystem och är lätta att rycka upp. Följ förgreningarna fram till ”moderplantan” och se till att alla rotbitar följer med. Använd renset i komposten (utom fröställningarna, de kan gro där) eller lägg i en hink vatten och låt stå tills det börjar lukta lite illa. Använd som gödning till tomater och andra plantor

Något som egentligen är godare och mildare än både spenat och nässlor är enligt Asta svinmålla

Soppa eller stuvning på svinmålla görs på samma sätt som stuvade nässlor enligt ovan. Red av till önskad tjocklek. Soppan äts med ägghalvor och/eller lite yoghurt eller crème fraiche, som kryddas upp med timjan, basilika eller rivna äpplen och klickas i soppan

Skelört

Trädgårdens fulaste ogräs?

Skelörten är en hårig flerårig ört, som kan bli nästan en meter hög. Stjälken har en gulröd mjölkaktig växtsaft, som märks särkilt när man försöker dra upp den och stjälken istället bryts av. Extrakt av växtsaften användes förr mot skelögdhet och olika ögonsjukdomar och till att fräta bort vårtor med. Namnet är dock enligt De svenska växtnamnen ABC (Ingvar Svanberg) en folklig omskrivning av det latinska namnet Chelidonium.

Skelörten blommar sedan med gula blommor i flocklika ställningar under juni till augusti, men är även då ganska ful. Hos oss växer den mest under en stor gran som vi har på tomten och då är rötterna också ganska grunda och den är lätt att dra upp. Växten är giften, särskilt roten, och växtsaften kan verka irriterande. Jag ska dock erkänna att jag, innan jag visste detta, lät de mindre barnbarnen roa sig med att dra upp alla skelörtar under granen. De blev gulröda om händerna, men några andra men fick de inte.

Kirskål

Att döma av frågorna om ogräs i diverse trädgårdsforum är kirskålen den som trädgårdsägare har mest problem med. Och det finns uppenbarligen inga helt säkra sätt att bli av med den. En klen tröst är att jorden lär vara näringsrik där kirskålen vill växa. Här är några förslag till sätt att bekämpa den och använda den.

Kvävning
Fungerar dock bara om kirskålen inte växer i en rabatt som man vill ha kvar. Några säger att man ska lägga ett 3-5 cm lagar våta dagstidningar över platsen där kirskålen växer och därefter lägga på ett 10 cm tjockt jordlager. Där kan man sedan så t ex gräs eller marktäckande växter. Andra, som har prövat detta, säger att kirskålen ändå kommer upp när tidningarna förmultnat. Man kan också täcka med tjock svart plast, som ska ligga kvar i minst två år.

Utmattning
Kirskålens rötter är beroende av sina blad för att få näring. Om man ständigt plockar bort varje blad man ser i rabatten, försvinner kirskålen så småningom. Det är det sätt jag använder och det blir faktiskt mindre och mindre kirskål för varje år. Kirskålen har små vita blommor i flockställningar och skulle den ha kommit så långt måste man naturligtvis hindra den från att gå i frö.

Uppryckning och konkurrens
I början av våren när jorden är fuktig är det ganska roligt att försöka rycka upp kirskålen. Det ger en viss tillfredsställelse att få ett grepp i rotförgreningen och se hur rötternas utlöpare följer med. Ett sisofysarbete dock, som bara är roligt och meditativt i början av säsongen, minsta lilla rotbit som blir kvar ger upphov till en ny planta. Detta fick vi ytterligare bevis för när min man lade kantstenar på grusgången, som gränsar till den rabatt där kirskålen hittills stannat. Lite jord från rabatten följde med till gräsmattan på andra sidan, och vips började det växa kirskål även där. Men där tror jag att jag hållit den i schack med utmattningsmetoden. I rabatten växer i övrigt bl a lysning, som också sprider sig som ogräs (kallas inte för inte ”byskvaller” i Småland), och jag tycker mig märka att det är mindre kirskål där lysingen etablerat sig. Om det är lysningens rotsystem eller det täta bladverket som gör det vet jag inte. Jag har också läst att jätterams, sockblomma och mexikansk tagetes ska kunna konkurrera ut kirskålen.

Användning
Tidigt på våren har jag krokus och scilla i samma rabatt och kirskålen bildar faktiskt en snygg, grön inramning till lökväxterna …. Så jag är lite kluven. En kompis till mig gjorde också förra våren en väldigt fin födelsedagskrans med vitsippor och kirskålsblad.

Annars kan man använda kirskålen istället för spenat i pajer (se föregående recept med löktraven), stuvad, i en omelett eller äta den rå. Hackad kirskål kan också blandas i degen när man bakar bröd. Ärligt talat tycker jag inte att det smakar så mycket mer än ”grönt” om kirskålen. Det är det man tar med i övrigt i tillagningen som ger smak. Plocka kirskålen när den just har kommit upp och de späda bladen är lite glansiga.

Enligt boken ”Vilda växter som mat och medicin” av Stefan Källman innehåller kirskål:
56 mg C-vitamin/100g
24,8 gram Glukos/fruktos/100g
3,3 gram Sackaros/100g
8,9 gram stärkelse/100g
37 gram totala kolhydrater/100g
224,9 gram protein/100g


PS. Bilden är tagen i skogen, inte i trädgården.

Löktrav

Nu växer ogräsen så det knakar och ska man äta dem ska de oftast vara späda. Löktraven är en av de ätbara. Den är tvåårig, och plantan är lätt att känna igen med sina hjärtliknande blad, ibland lite rödaktiga i toppen av växten. Den är också lätt att dra upp med roten. Löktraven kan bli upp till en meter hög och blommar med vita blommor. Fröställningarna är långa och smala och när löktraven kommit så långt i sin utveckling ser den verkligen skräpig ut. Mitt exemplar vid komposttunnan fick vara kvar förra året för att jag skulle kunna fotografera utvecklingen.

Enligt Den Virtuella Floran (http://linneaus.nrm.se/flora) såldes löktraven förr på apoteken som Alliariae herba och användes mot andtäppa och som urindrivande medel.

Om man krossar bladen luktar de svagt av vitlök och det finns massor av recept på löktrav på nätet. Den här pajen, som kommer från http://recept.nu, har jag själv provat. Jag kompletterade med lite späd kirskål och gräslök och serverade den som ”Ogräspaj”. Den blev riktigt god, men det beror nog faktiskt också på övriga ingredienser.

Potatispaj med löktrav (Kock: Renée Voltaire, TV-program: Äntligen trädgård)

Gör en pajdeg enligt traditionellt recept och förgrädda i ugnen i 200 grader i 10 minuter.
Övriga ingredienser:
5 dl löktrav
2 dl kokta delade färskpotatisar
1 paket fårost
4 soltorkade tomater
4 ägg
5 dl mjölk
några nypor havsalt
några drag med svartpepparkvarnen
lite olja till stekning

Skölj löktraven och fräs den snabbt i lite olivolja. Fördela potatisen i botten på det förgräddade pajskalet och lägg på löktraven. Smula över fårosten och lägg på tomaterna. Salta och peppra. Vispa samman äggen och mjölet i en bunke och häll stanningen över pajen. Grädda i 40 minuter i 200 grader.

Nejlikrot 2

Så här kommer blomman att se ut. Rätt söt i sommarbuketten, men låt den inte gå i frö...

Nejlikrot

Favorithatobjektet på grund av de illvilliga fröna är NEJLIKROT. På sommaren är den lätt att känna igen med sina upprättstående stjälkar och små gula blommor med fem synliga gröna foderblad. Fröställningen är rund (se vinjettbilden som är en närbild av en nejlikrotsfrösamling) och fröna är små och håriga med en lång krok som lätt fastnar i allt.
Namnet nejlikrot kommer av att roten förr användes som ersättning för kryddnejlika. På www.alternativmedicin.se kan man läsa att användningsområdet också kan vara som botemedel vid matsmältningsrubbningar, diarré, gallbesvär och lätt blödande tandkött. Det är då jordstammen (insamlad före blomningen) och blad (insamlade vid blomningen) som används. Dricks som té, efter vad jag förstår.
Själv vill jag bara bli av med den innan den går i blom och i frö och försöker ta bort de nya bladrosetterna som utvecklas från jordstammen på våren.

Eskil och ogräsfröna

Oavsett årstid kommer Eskil in med några små frön i pälsen, frön som sedan biter sig fast i soffan, överkastet i sängen eller stolen där han sover. Under hösten är det inte bara ett fåtal små frön, utan det är klasar. Frön med en listig böj som hakar sig fast i tyget, där de ramlat av. Klädvårdsrulle eller dammsugare biter inte, de måste plockas bort för hand. Frö för frö.

Eskil är vår norska skogkatt (en raskatt med stamtavla och ståtligt namn - Drakborgens Eskil Järntass). Norska skogkatter har lång och tät päls, den perfekta fröspridaren.

Länge anklagade jag smörblomman för att vara boven (smörblomman har också en fröställning med hullingförsedda frön), men vet nu att det är NEJLIKROTEN. Nu känner jag igen den lilla bladrosetten på våren och jagar den överallt där den kommit upp. Men det var tack vare nejlikroten som mitt intresser för ogräs vaknade och jag lärde mig mer om dessa uthålliga och tåliga växter. Länge tänkte jag skriva en bok om ogräs, men andra (och troligen mer kompetenta) hann före, så det får bli bloggskrivande i stället.